Praktikhälsning från The Linns

Denna gång är det två ganska nyss hemkomna socionompraktikanter som skriver här på bloggen. Linn och Linnéa (aka ”The Linn:s”) heter vi och vi har varit på The Fortress sedan i augusti och fram till jul. Det har varit fyra spännande, utmanande, lärorika och lite galna månader i Uganda. En stor del av vår tid i detta fina land har vi spenderat med tjejerna på fortet och det är några av de upplevelserna vi gärna vill dela med er bloggbesökare denna januaridag!

En uppdatering hur det ser ut på Fortress just nu kanske kunde vara på sin plats. Eller i alla fall hur det var innan jul då vi åkte därifrån. En stor gravidmage, buren av en tjej i fantastisk form för att vara så sent in i graviditeten, lämnade vi då vi åkte. Vad vi vet har den lilla pojken som ska heta Brice inte kommit till världen än, men det lär ske vilken dag som helst nu! Resterande tjejer har inte bott så länge på Fortress men har kommit in bra i gemenskapen och det är mycket stoj och skratt. Speciellt från den lite smågalna yngstingen i gänget, en fantastiskt rolig tjej bara 14 år gammal. En annan tjej kommer direkt från ett område i Kongo, illa drabbat av rebellgruppers härjningar som lämnat ärr för livet – både bokstavligt och bildligt beskrivet. Fruktansvärt. En utmaning är att hon dessutom inte kan engelska eller luganda, så hon kan knappt förstå något eller göra sig förstådd. Men bortglömd blir hon inte. Alla gör sitt bästa för att kommunicera och ibland kommer det en person som kan översätta. Tur att Fortress finns, i alla dessa situationer.

En väldigt spännande del av vad vi fått göra är att samarbeta med tjejernas familjer och göra olika sorters hembesök. Bland annat kommer det ju till en punkt då tjejerna har fött och därför ska lämna the Fortress, för även om de vill stanna så hade det blivit väldigt trångt i längden! I december fick vi vara med och flytta hem tre av tjejerna. Det är alltid tråkigt med avsked, men vi hade verkligen en bra känsla i maggropen efter att ha flyttat hem alla dessa tre tjejer. För det första så är det så fint att ha ett slutsamtal med tjejerna, där de berättar om vilken enorm skillnad Fortress gjort i deras liv – i allt från basal hjälp i en otroligt utsatt situation till att tiden på hemmet har inneburit en enorm push för deras självförtroende. Sedan kändes det som att dessa tre tjejer kom till hem där de var varmt välkomnade och med ett nytt hopp för framtiden! En av tjejerna flyttade hem till sin brors före detta fru, som hon har bott med innan och står nära. Denna varmhjärtade kvinna har själv nyss fått tvillingar, så med tre små pluttisar lär det bli en del blöjbyten (när sådana finns) i det hemmet.

Lite mer om vår upplevelse då… Uganda är som ni kanske vet eller hört ett land där oberäknelighet och en för oss lite annorlunda tidsuppfattning präglar vardagen. Att det regnar kan till exempel vara en helt okej anledning att komma två timmar sent till jobbet (eller inte komma alls), så även trafikstockning som mer är regel än undantag i Ugandas kaosartade huvudstad Kampala. För oss planerande och strukturerade svenskar var detta en ganska rejäl omställning. En dag i Uganda blir sällan som man tänkt sig. Detta gäller även en dag på The Fortress. Men någon slags vardag har vi väl ändå haft även om saker inte alltid blivit som man tänkt eller hänt på exakt utsatt tid. Några av de återkommande aktiviteterna vi har varit en del av har varit livskunskaps-lektioner, samtal, hembesök och såklart en hel del gött vardags-häng med tjejerna.

Livskunskaps-lektionerna har handlat om allt mellan amning och föräldraskap till relationer och HIV. Ämnena har som ni kanske förstår ganska ofta övergått vår egen erfarenhets- och kunskapsnivå vilket inte har varit lätt alla gånger. I diskussionerna som vanligtvis uppstått under lektionerna har vi, 24-åriga socionomstudenter, därför lärt oss minst lika mycket av tjejerna, som trots att de bara är runt 15 år ofta gått igenom mycket mer än oss och som förbereder sig för fullt på att bli mammor. Världen ser visst lite olika ut beroende på var och hur man är uppvuxen, det blev vi medvetna om ganska tidigt in i vår praktik. Vi har fått höra om många livsöden, dels i samtal på kontoret men också i köket över grytan med matbananer eller ute på gården över tvättbaljan. Oavsett var samtalet ägde rum har vi fått lyssna på många hemska livshistorier, men också fått ta del av den tacksamhet tjejerna känner över att ha hamnat på ett tryggt fort mitt i deras mest omtumlande fas i livet. Att få vara med och dela vardagen med dessa tjejer, och se hur de växer har varit fantastiskt!

Något av det sista vi gjorde innan vi lämnade Fortress var att ha en julfest tillsammans med alla tjejer. En massa mat blev det, dans och sång lika så, samt en massa fina tacktal som är ett måste på varje ugandisk tillställning. Josephine envisades med att kalla tillställningen för ett farewell-party-for-the-Linn’s medan vi föredrog att säga att det var en julfest. Så här i efterhand kan vi, socionomer som vi är, konstatera att det var någon slags verklighetsflykt vi sysslade med. Vi ville inte säga hej då till allt redan. Många avsked blev det och en del tårar också. Speciellt under sista motorcykel-turen på väg hem från kalla-det-vad-du-vill-festen, då kom alla känslorna och vi började fatta att de här fyra månaderna redan var över. Men oj vad nöjda vi är! Vi tar med oss fler erfarenheter än vad som finns plats att skriva om här. Det är allt från socionom-skills till hur man tillagar matbananer och inte minst en massa bebiskunskaper. Extra fint känns det att veta att arbetet på Fortress fortsätter. Över 30 tjejer har fått möjligheten att bo där hittills och fler lär det bli! Det finns bara ett ord som beskriver detta fantastiska – Banange! (Herre Gud!)

Hembesök med mycket bebismys

Stolt tjej med sin bebis som precis ska lämna Fortet

Halv åtta hos mig?

En dag överraskade vi tjejerna med en utflykt till stranden. Det var första gången många såg sjön! Både mammor och barn verkade lyckliga!

Simlektion i Viktoriasjön

Simlektion på Fortet

Häng på gården vid julfesten

Ny på Fortressfronten? We welcome you.

Vi tänkte skriva några rader till Er som inte tidigare tittat in på denna del av internet innan. Efter att ha gått national i Public Service härom dagen så tror vi oss kunna öppna upp bloggdörren till en del nytt folk. Så extra välkomna ska Ni vara!

Fredagen den 13e december blev ju inte alls så olycklig som datumet vittnar om. Tvärtom. Vi i The Fortress Sverige hade en helt grym dag. Att få berätta om vårt arbete i radio - och även direktsänt i SVT2 - var en fin upplevelse. 9 minuter har nog aldrig gått så fort och vi fick sagt ungefär 40 % av vad vi ville få fram. Ja, vi vet. Det är många som ska knö sig in i glasburen under veckan som går, vilket är helt underbart för det visar på alla härliga människor som engagerar sig i årets tema - som självklart ligger oss extra varmt om hjärtat. Att vi fick göra anspråk på de 9 minuterna är för oss en stor chans och möjlighet att nå ut till människor som vi aldrig skulle nå annars. Till människor som vill kämpa för årets tema även när året har tagit slut. Till Dig? 

Då vi är en väldigt liten (men naggande god) förening har vi inte ansökt om ett 90-konto ännu. Detta innebär tyvärr att vi inte får ta del av de pengar Musikhjälpen samlar in. Alla organisationer som ansöker om Radiohjälpens Musikhjälpenspott måste nämligen vara knutna till Svensk Insamlingskontroll.  Detta framkom inte i buren och därför vill vi förtydliga det här. För att vi ska kunna fortsätta vårt arbete behöver vi istället enskilda människors kämparglöd. Lite som Musikhjälpen, fast i lite mindre storlek och under lite längre tid. Närmare bestämt obegränsad. För att kämpa för Alla Tjejers Rätt Att Överleva Sin Graviditet är nämligen ett klockrent exempel på långsiktig kamp som handlar om strukturella orättvisor, grundade i skeva föreställningar om manligt vs kvinnligt. Att slopa könsdiskrimineringen och lyfta mänskliga rättigheter är inte som att knyta ihop sopsäcken och kasta den till Renova. Det tar tid, kraft och engagemang. Men ju fler vi är, desto lättare går det. 

Därför är vi extra glada över att Du är här hos oss idag. Därför tycker vi också att Du ska ta dig en rundvandring på vår hemsida/blogg och spåna på vad Du kan - och framförallt vill - bidra med i arbetet med The Fortress. 

Glad tredje advent och God Jul önskar The Fortress Sverige.

The Fortress i Musikhjälpen 2013

Kanske har ni hört att Musikhjälpen 2013 har valt ett tema som vi i The Fortress såklart tycker är fantastiskt viktigt, nämligen att Alla Tjejer Har Rätt Att Överleva Sin Graviditet. Så rätt.

Håll i hatten, kära vänner. Fredagen den 13 december, på självaste Lucia, kommer vi i The Fortress Sverige att medverka i årets upplaga av programmet! Efter nyheterna klockan 16.00 tar vi plats i buren och blir intervjuade om vårt arbete med The Fortress. För att vi inte ska darra allt för mycket så behöver vi er. Så kom och peppa med oss utanför buren som i år står på Gustav Adolfs torg! Har du inte möjlighet till det så glöm inte att sätta på radion eller SVTplay och peppa i etern!

När vi är färdiga i buren vill vi leva vidare på känslan av att så många går ihop och kämpar för detta viktiga tema. Så istället för att gå hem tänkte vi köra efterhäng på Göteborgs varmaste lokal: Calor Restaurante! Hörnan på Viktoriagatan 3 blir vårt vattenhål i kylan, där vi kommer att sälja Fortresspåsar och självklart även de fina smycken som tjejerna i Uganda har gjort - allt till tonerna av sköön musik. Framförallt kommer vi mingla runt, ha det supertrevligt tillsammans mer er och berätta mer om The Fortress för alla som är intresserade. Med andra ord en perfekt uppladdning för grymmefredagskvällen - som på Calor brukar sluta i svettigt dansgolv! Dessutom har Calor lovat att garderobsavgiften på en 20-lapp att gå direkt in på Fortetkontot! Detta gäller innan klockan 22 så av med vinterkläderna och kom in i värmen. 

Sprid ordet, bjud in alla ni vill dela denna eftermiddag med så hoppas vi att ni ser oss i buren och att vi ser er på efterhänget! 

KRAMAR från
en spänd styrelse

Bildbevis - Uganda 2013

Här kommer, efter många turer, lite bilder från årets tripp. Svårt att göra den rättfärdig, men vi gör ett tappert försök. Varsågoda. 

 Smycken som gör gott.

 Tussar som sover gott.

Köpa lite flis, bygga lite hönshus. 

Fortress firade 2 år. 27 av de 34 tjejer Fortet har huserat genom åren kom och firade tillsammans med Team Sverige som också stod för matlagning. 

  

Skrattar bäst..

Grattis till oss alla.

 På skolbesök. 

Fyra av våra tjejer har kunnat gå tillbaka till skolan. Tack till er som gjort det möjligt. 

En stolt Mama Fortress. 

Mer stolthet.

Så. Lite ljus i höstmörkret. Snart kommer vi med ytterligare godisbitar. 

December blir en fin månad.  

Just ja. Utlovade ju, i ett tidigare inlägg, Kjelle på dansgolvet. 

Här med Tomas i ett vad vi kan kalla för ett kvällskonstprojekt. 

Fritt fram för fri tolkning.  

Festens tid

Uganda alltså. En vecka har känts mer som en månad. Resan har innehållt en hel massa godbitar och gött nog inte på ett stressigt sätt. Nu talar jag i och för sig kanske inte för samtliga medresenärer. Anat en viss tagenhet hos våra Ugandaoskulder, vilket är helt befogat. Dagarna har gått i ett, med förmiddagar vid pool, framåt 12-tiden ut till antingen Fortress eller andra projekt, vid 18-tiden hem och duscha, ut och äta, dansa, hem senare än en vandlig vardag. Och så vidare. I en vecka. Mycket intryck, mycket ljud, lite sömn. Så är det på resa med Fortress Sverige. Och pappa Kjelle, självklart. Han har visat sig minst lika hemma på dansgolvet som på byggplatsen.

Vi på Fortress tillgodoser som sagt inte enbart unga tjejers behov av mat, kärlek, tak över huvudet, utan sträcker också ut handen till hönor, hundar (och en och en annan råtta).  Hönshuset blev en succé, liksom hundkojan till vår privata vakt Jack. Bra jobbat Team Sverige!

Medan somliga hamrade på hus, byggde andra vidare på organisationer. I fredags fick vi i styrelsen möjlighet att sitta ner tillsammans med Josephine och gå igenom verksamhetsår nummer två, dagens situation, framtida visioner och förhållningssätt. Att arbeta med unga tjejer kräver ett ständigt diskussionsforum där normer, plikter, arbetsmetoder måste få luftas. Speciellt i ett samarbete som detta, där sociala förutsättningar, som i förlängningen även innebär förhållningssätt, kan skilja sig hos de olika parterna. Ibland mer, ibland mindre. Det är extremt givande och utvecklande att diskutera genus, uppfostran, vänskap, pedagogik i denna arbetsgrupp. Vi lär oss alla av varandra.

Mest av allt lär vi av tjejerna. Dessa tjejer… Unga barn, 14åringar, som sätts i en situation där så mycket mer krävs av henne än vad som egentligen är rättvist. När hon själv ska vara barn, är det istället hon som nu måste vara den vuxna. Den som agerar moget. Den som lär sig allt lite för tidigt. Den som tar ansvar, inte bara över ett utan två liv. Allt detta i en väldigt socialt instabil tillvaro. Dessutom.

Så för att fira denna styrka bjöd vi i lördags in till Fortressfest. Två år skulle firas, och det med råge. Samtliga fortresstjejer blev uppringda och fick transport-money för att ta sig från sina nuvarande hem till Natete, Kampala, där Fortress ligger lugnt beläget på en liten sidogata 50 meter från stora vägen.  Vissa tog en boda (motorcykeltaxi) från sitt närliggande slumområde, andra fick åka buss i 6 timmar från ett något mer avlägset hem. När festen väl drog igång räknade jag till 27 tjejer som satt i plaststolar under partytältet – karakteristiska drag för Ugandiska tillställningar. Ni som kan er Fortressmatte vet att det då också borde finnas runt 27 småtussar på plats. Lägg till andra inbjudna i form av två syskon, en mormor, tre praktikanter, Sverigeteam, WOPI-aktiva och ni har en skara på cirka 70 pers. Det var en fin känsla att se alla dessa människor samlade under samma partytält för att dela med sig av historier, erfarenheter, råd om hur det är att vara ung kvinna idag. Extra speciellt blev det när tre av våra fyra skoltjejer tog ton i både ord och sång. De talade till resten av tjejerna om vikten av skolgång och den möjlighet Fortress kan skapa, men också om vilka svårigheter de möter dagligen. Att bo tillsammans bland andra ungdomar som inte bara är vänner utan som bråkar, hävdar, stjäl, formar, påverkar i alla olika riktningar. Internat är inte enkelt. Lägg därtill att inte få se sitt barn förutom på lov och vissa helger. Men utbildning är A och O för en trygg framtid – en insikt vilken de förstår och har som stöttepåle när det blir för stormigt. Dessutom är de inte ensamma. Det är häftigt att se hur de kan påverka, peppa, lära varandra. Gamla Fortresstjejer till nya. Vi har nu flera tjejer som vill tillbaka till skolan. Om du vill vara med och göra detta möjligt så hör av dig. info@thefortress.se är det som gäller, och vi är i behov av fler utbildningssponsorer. Att få se hur dessa tjejer växer med böckerna gör det självklart att fråga om fler hjälpande händer. Och tacka till er som redan är utbildningssponsorer. Ni bidrar till något större.

Det blir lätt stora ord och bombastiska känsloförklaringar när en ska skriva ner vad som händer på Fortet. Så får det vara, helt enkelt. Det kan också ha något att göra med skribentens relativt sentimentala inställning till nuet, då hon timmen efter festen tog slut i lördags åkte hem till Kalla Sverige igen. Resten av Team Sverige är kvar, men på ett lite splittrat sätt. Ett par åker vidare till Rwanda, tre drar hem inatt och styrelsen stannar i Kampala ända till lördag. Det ska hinnas med mer saker, vettni.

Bilder på hela alltet kommer komma i ett separat inlägg lite senare, när allt är samlat. Godbitar utlovas, håll ut.

// Ida     

The Trip - Reloaded

Nuså. Efter tre dagar och en europeisk storm har alla i Team Sverige anlänt Kampala, Uganda. Något mindre kaos på flygplatsen jämfört med förra året, då vi denna gången inte är 13 damer x 3 väskor. Mindre grupp, mer heterogen. Samma härliga stämning.

Vi är hela fem av åtta från föreningen Fortress Sverige och huvudsyftet med årets resa är att spendera mer tid på Fortet. Vi vill landa, lära känna, umgås, prata, diskutera, lära, dansa, skratta. Än så länge funkar det perfekt. Josephine verkar vara i högform och vi ser fram emot våra möten med henne. Dessutom är det riktigt givande att träffa praktikanterna Linn, Linnea och Linn - att höra deras åsikter, deras tankar.

Det ska göras lite praktiska saker också. Just som jag skriver dessa rader är pappa Kjelle där han hör hemma; med sågen i hand, bland plankor och spik. Fortress ska få sig ett nytt hönshus samt hundkoja till (den något osympatiske) hunden Jack, så team Sverige ihop med tjejerna är i byggartaget. Det känns fint att sitta i soffan och skriva, med sorlet av arbete, tonårstjejer och gråtande tussar i bakgrunden. Mitt i vardagen på The Fortress. Mer inspirerande miljö får en leta efter. Och där satte Ewe precis igång en typical ugandan beat som bygglåt. Spm sagt.

Just nu bor där enbart fyra tjejer på Fortet. En är gravid i 7e månaden och två har redan varsina små treveckorstussar. Med betoning på små. Ritas lilla Roma föddes hela två månader för tidigt och var på gränsen att inte klara sig. Men nu sover hon fint, inlindad i ett bylte precis bredvid mig. Så tack för läkarvården, säger vi.

Tyvärr har inte alla samma tur i livet. Vår fjärde tjej har bott på Fortress i 6 månader, och när hon skulle föda fanns hos hennes bebis inga hjärtslag. Svårt att skriva något mer där.. Hon bor kvar på the Fortress och får det stöd hon behöver.

Förutom dessa tjejer bor här också tre ettåringar, som ser till att Fortet är igång - morgon som kväll. Esther är dotter till Monica - en fd Fortresstjej som numera är med i verksamhetens personal. Sen har vi JoJo och Michael, barn till två av våra fd tjejer som nu går i skolan. Sköna ungar med många extramammor och en hel del energi.

Apropå energi. Pappa Kjelle joinade alla tre på söndagens spontana dansgolv. Bildbevis kommer (kanske) sen.

Dans var det ja. Vi har kommit in i vårt Ugandan mood, vilket innebär att kvällarna spenderas på dansgolven. Att få vara här med fyra av Fortress Svergetjejer... It brings us back, om en säger så. Resten av Team Sverige har dessutom lyckats komma in i stämningen på bästa möjliga sätt. Pappa Kjelle - numera omdöpt till Muzeyi (gammal man på Luganda) - är överlägsen på dansgolvet. Succé varje kväll och det känns som om tiden här kommer gå alldeles för fort. Tur då för vår morgonyoga som hjälper oss vara i nuet. Mindre tur när armbågar blir blåa, pga dansgolvsolycka. Måste lära mig att använda mindre armar...

Vi återkommer snart med mer hönshus, Fortress, tussar, dans och Muzeyi i högform.

Tuulabaganee

/ Team Sverige genom Ida

Höstvärme

Känns som nyss vi gjorde ett liknande inlägg, med samma rubrik. Månaderna går och nu har vi kommit till den där bekanta uppstartstiden. Allt drar igång. Ny energi, nya tankar, nya idéer. Trots sensommarvärmen. Vi i föreningen är i princip ute i arbetslivet nu, på riktigt. Kuratorer, socialsekreterare, behandlare. Perspektiven vidgas och vi är en del av etablerade arbetsgrupper, organisationer, rutiner. Det är nytt och riktigt, riktigt intressant. Trots slut-i-huvudet-efter-första-arbetsdag-syndromet var det förra veckan dags att bjuda till höstens första styrelsemöte. Det finns alltid energi till Fortress, om en säger så. 

Innan hösten bara: Augusti var en fin månad. Vi i föreningen visade upp sig (på olika sätt) under seglartävlingen Lysekils Women's Match, där vi inledde ett gött samarbete med Team Anna. Smycken såldes, musik spelades och vi hade en riktigt go kväll bland klippor, seglare och sol. Grattis till bronset i Lysekil - och silvret i världscupserien - Anna o Co! 

Efter segling kommer musik, som det så bekant heter, och den 17e augusti anordnade fantastiska Frida Braxell en stödkonsert för The Fortress på Frilagret vid Järntorget. Vi sålde smycken och njöt till goemusik av Annelie Johansson, Mika Tavhanainen, Frida Braxel & Oscar Svanström, Magda Andersson, Carina Karvanen, Blås I Benen och Myrmark. Go kväll - TACK Frida för ditt fina iniativ. Fler tankar liknande Fridas är självklart mer än välkomna! Maila oss med idéer om ni känner att det spritter av kreativitet i era sommarmosiga kroppar. Vi finns som vanligt på info@thefortress.se.  

Så till hösten. Den kommer bli bra. Vi har en del intressanta samarbeten på g. Att dessutom majoriteten av föreningen ska till Uganda i oktober kommer inte bara bli intressant, utan även så J-A SKOJ.  

Till sist kan vi ju säga att Sveriges Radio har fattat vikten av vår målgrupps utsatta situation. Årets tema för Musikhjälpen: Alla Tjejer Har Rätt Att Överleva Sin Graviditet. Sant, säger vi. Svenska staten - douze points. 

Kram på er.