Okej,
då har det blivit dags för mig, Elin Andersson, att skriva ett
blogginlägg. Jag pluggar till socionom i Göteborg och har gjort min
praktik på the Fortress i höst. Jag har varit här sen i augusti
och kan nu säga att det har varit en minst sagt händelserik höst.
Mycket har hänt sen den första dagen jag kom hit.
När jag kom till Fortress första gången blev jag helt tårögd, (vilket kanske delvis berodde på chocken efter en kaosig och reging boda-tur), men det såg liksom ut som jag hade tänkt mig och tjejerna var SÅ fina och välkomnande! Kan dock säga att det på många sätt var en jobbig första tid då man ifrågasätter metoder och arbetssätt, känner sig annorlunda och hinner bli så frustrerad över hur människor behandlas i det här samhället. Men dessa känslor har successivt övergått i en djupare förståelse och tacksamhet över att få vara här. För längesen när jag var på läger avslutade vi alltid dagen med att berätta om dagens tack och suck. Så här i slutet av min tid här i Uganda vill jag berätta om några av mina toppar och dalar under hösten på the Fortress.
När jag kom till Fortress första gången blev jag helt tårögd, (vilket kanske delvis berodde på chocken efter en kaosig och reging boda-tur), men det såg liksom ut som jag hade tänkt mig och tjejerna var SÅ fina och välkomnande! Kan dock säga att det på många sätt var en jobbig första tid då man ifrågasätter metoder och arbetssätt, känner sig annorlunda och hinner bli så frustrerad över hur människor behandlas i det här samhället. Men dessa känslor har successivt övergått i en djupare förståelse och tacksamhet över att få vara här. För längesen när jag var på läger avslutade vi alltid dagen med att berätta om dagens tack och suck. Så här i slutet av min tid här i Uganda vill jag berätta om några av mina toppar och dalar under hösten på the Fortress.
Många (!) timmar har spenderats på Mulago Hospital, Kampalas statliga sjukhus, då jag suttit med tjejerna som ska föda. Detta har nog varit både de mest förväntansfulla och fantastiska stunder under hela hösten. Att få sitta i bilen hem och hålla ett några timmar gammalt barn går ju faktiskt inte att beskriva! Är så tacksam för de här upplevelserna, att bara få hålla i och även se ett barn växa har varit underbart.
En stolt mamma på väg hem från sjukhuset. |
-
Fortress fyller 1 år. Att fira är ett måste när så många unga tjejer i Kampala har fått hjälp igenom en tung och svår graviditet.
Det
har också varit fantastiskt att få vara med i tjejernas process i
att bli förälder, att få stödja dem och inte minst lära sig av
dem. Speciellt en mamma som till en början hade jätte svårt för
att älska och bry sig om sitt barn, av förklarliga skäl då hon
blivit utsatt för våldtäkt, till att hon nu efter tre månader är
så stolt och älskar sitt barn över allt annat. Jag har fått se så
stora förändringar i tjejernas liv. Att få se hur tjejerna går
från att vara skambelagda, stigmatiserade och otroligt tysta
individer när de flyttar in på Fortress till att faktiskt ha blivit
stolta, starka och pratglada kvinnor och mammor och som nu bär på
mer kunskap och insikt i sin situation är ju otroligt! Har också
fått se att tjejerna skapat nya och betydelsefulla relationer i
varandra, då de både ger och får stöd och kärlek från varandra.
Varje vecka håller vi (jag och den andra svenska praktikanten Linda) lessons om olika ämnen, som berör ämnen som relationer, hygien, sex och självkänsla. Det roligaste var när jag efter två veckor skulle hålla en lesson om amning, hallå ja! : ) Men det går ju det med efter att ha läst på, på olika sorters familjesidor och Wikipedia. Då märker man att informationssamhället liksom inte nått Uganda, vilket är tragiskt på så många sätt. Det är så många ungdomar som bildar sig sin egen uppfattning om saker och ting då de inte får rätt information om tonårsproblem. Till exempel att HIV smittas genom att använda samma toalett som en HIV-smittad eller att man kan göra abort genom att äta tvättmedel. En av mina största insikter har nog varit att kunskap och information är SÅ viktigt för att faktiskt kunna fatta självständiga och konstruktiva beslut.
Den svåraste upplevelsen under min tid här var när vi fick reda på att ett av barnen hade gått bort, troligtvis i plötslig spädbarnsdöd. Det var så klart fruktansvärt smärtsamt att vara med om, men också otroligt lärorikt att få vara med om och dela. Döden är ständigt närvarande här på ett helt annat sätt än i Sverige. I bilen hem från efter att vi hade träffat mamman, insåg jag att fyra av fem av oss i bilen hade förlorat sina föräldrar, sjuukt!
Varje vecka håller vi (jag och den andra svenska praktikanten Linda) lessons om olika ämnen, som berör ämnen som relationer, hygien, sex och självkänsla. Det roligaste var när jag efter två veckor skulle hålla en lesson om amning, hallå ja! : ) Men det går ju det med efter att ha läst på, på olika sorters familjesidor och Wikipedia. Då märker man att informationssamhället liksom inte nått Uganda, vilket är tragiskt på så många sätt. Det är så många ungdomar som bildar sig sin egen uppfattning om saker och ting då de inte får rätt information om tonårsproblem. Till exempel att HIV smittas genom att använda samma toalett som en HIV-smittad eller att man kan göra abort genom att äta tvättmedel. En av mina största insikter har nog varit att kunskap och information är SÅ viktigt för att faktiskt kunna fatta självständiga och konstruktiva beslut.
Den svåraste upplevelsen under min tid här var när vi fick reda på att ett av barnen hade gått bort, troligtvis i plötslig spädbarnsdöd. Det var så klart fruktansvärt smärtsamt att vara med om, men också otroligt lärorikt att få vara med om och dela. Döden är ständigt närvarande här på ett helt annat sätt än i Sverige. I bilen hem från efter att vi hade träffat mamman, insåg jag att fyra av fem av oss i bilen hade förlorat sina föräldrar, sjuukt!
Sen
första dagen jag träffade Josephine har jag bara blivit mer och mer
imponerad av henne. Hennes kärlek, tålamod och hängivenhet är
otrolig! Socialt arbete i ett land som Uganda är på många sätt
väldigt väldigt annorlunda jämfört med Sverige då det här är
så många basala behov som inte är tillgodosedda. Och jag har
verkligen kunnat möta Josephine och hennes tankar om tjejernas liv
och the Fortress. Hennes kunskaper som både barnmorska och counseler är så viktiga på ett ställe som the Fortress. Hon har ett
omfattande perspektiv och arbetssätt gällande hur man bör arbeta för
att göra tjejerna självständiga, starka och förberedda inför
verkligheten som väntar på de efter tiden på the Fortress.
Monicca lär sig göra nya örhängen. Smyckestillverkningen vet ni ju alla bidrar till att tjejerna kan klara sig mer självständigt ekonomiskt. |
Syjuntekänsla, som Linda sa : ) |
Eva-Maria från Reproductive Health Uganda besöker the Fortress och håller lesson om family planning och preventivmedel, mycket uppskattat! |
Idag, den 10 december flyttade lyckliga Grace hem till sin faster. |
LOVE
YOU ALL <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar