29 oktober 2013

The Trip - Reloaded

Nuså. Efter tre dagar och en europeisk storm har alla i Team Sverige anlänt Kampala, Uganda. Något mindre kaos på flygplatsen jämfört med förra året, då vi denna gången inte är 13 damer x 3 väskor. Mindre grupp, mer heterogen. Samma härliga stämning.

Vi är hela fem av åtta från föreningen Fortress Sverige och huvudsyftet med årets resa är att spendera mer tid på Fortet. Vi vill landa, lära känna, umgås, prata, diskutera, lära, dansa, skratta. Än så länge funkar det perfekt. Josephine verkar vara i högform och vi ser fram emot våra möten med henne. Dessutom är det riktigt givande att träffa praktikanterna Linn, Linnea och Linn - att höra deras åsikter, deras tankar.

Det ska göras lite praktiska saker också. Just som jag skriver dessa rader är pappa Kjelle där han hör hemma; med sågen i hand, bland plankor och spik. Fortress ska få sig ett nytt hönshus samt hundkoja till (den något osympatiske) hunden Jack, så team Sverige ihop med tjejerna är i byggartaget. Det känns fint att sitta i soffan och skriva, med sorlet av arbete, tonårstjejer och gråtande tussar i bakgrunden. Mitt i vardagen på The Fortress. Mer inspirerande miljö får en leta efter. Och där satte Ewe precis igång en typical ugandan beat som bygglåt. Spm sagt.

Just nu bor där enbart fyra tjejer på Fortet. En är gravid i 7e månaden och två har redan varsina små treveckorstussar. Med betoning på små. Ritas lilla Roma föddes hela två månader för tidigt och var på gränsen att inte klara sig. Men nu sover hon fint, inlindad i ett bylte precis bredvid mig. Så tack för läkarvården, säger vi.

Tyvärr har inte alla samma tur i livet. Vår fjärde tjej har bott på Fortress i 6 månader, och när hon skulle föda fanns hos hennes bebis inga hjärtslag. Svårt att skriva något mer där.. Hon bor kvar på the Fortress och får det stöd hon behöver.

Förutom dessa tjejer bor här också tre ettåringar, som ser till att Fortet är igång - morgon som kväll. Esther är dotter till Monica - en fd Fortresstjej som numera är med i verksamhetens personal. Sen har vi JoJo och Michael, barn till två av våra fd tjejer som nu går i skolan. Sköna ungar med många extramammor och en hel del energi.

Apropå energi. Pappa Kjelle joinade alla tre på söndagens spontana dansgolv. Bildbevis kommer (kanske) sen.

Dans var det ja. Vi har kommit in i vårt Ugandan mood, vilket innebär att kvällarna spenderas på dansgolven. Att få vara här med fyra av Fortress Svergetjejer... It brings us back, om en säger så. Resten av Team Sverige har dessutom lyckats komma in i stämningen på bästa möjliga sätt. Pappa Kjelle - numera omdöpt till Muzeyi (gammal man på Luganda) - är överlägsen på dansgolvet. Succé varje kväll och det känns som om tiden här kommer gå alldeles för fort. Tur då för vår morgonyoga som hjälper oss vara i nuet. Mindre tur när armbågar blir blåa, pga dansgolvsolycka. Måste lära mig att använda mindre armar...

Vi återkommer snart med mer hönshus, Fortress, tussar, dans och Muzeyi i högform.

Tuulabaganee

/ Team Sverige genom Ida