18 november 2013

Bildbevis - Uganda 2013

Här kommer, efter många turer, lite bilder från årets tripp. Svårt att göra den rättfärdig, men vi gör ett tappert försök. Varsågoda. 




 Smycken som gör gott.



 Tussar som sover gott.




Köpa lite flis, bygga lite hönshus. 








Fortress firade 2 år. 27 av de 34 tjejer Fortet har huserat genom åren kom och firade tillsammans med Team Sverige som också stod för matlagning. 



  

Skrattar bäst..





Grattis till oss alla.




 På skolbesök. 
Fyra av våra tjejer har kunnat gå tillbaka till skolan. Tack till er som gjort det möjligt. 







En stolt Mama Fortress. 



Mer stolthet.




Så. Lite ljus i höstmörkret. Snart kommer vi med ytterligare godisbitar. 
December blir en fin månad.  



Just ja. Utlovade ju, i ett tidigare inlägg, Kjelle på dansgolvet. 
Här med Tomas i ett vad vi kan kalla för ett kvällskonstprojekt. 
Fritt fram för fri tolkning.  


4 november 2013

Festens tid

Uganda alltså. En vecka har känts mer som en månad. Resan har innehållt en hel massa godbitar och gött nog inte på ett stressigt sätt. Nu talar jag i och för sig kanske inte för samtliga medresenärer. Anat en viss tagenhet hos våra Ugandaoskulder, vilket är helt befogat. Dagarna har gått i ett, med förmiddagar vid pool, framåt 12-tiden ut till antingen Fortress eller andra projekt, vid 18-tiden hem och duscha, ut och äta, dansa, hem senare än en vandlig vardag. Och så vidare. I en vecka. Mycket intryck, mycket ljud, lite sömn. Så är det på resa med Fortress Sverige. Och pappa Kjelle, självklart. Han har visat sig minst lika hemma på dansgolvet som på byggplatsen.

Vi på Fortress tillgodoser som sagt inte enbart unga tjejers behov av mat, kärlek, tak över huvudet, utan sträcker också ut handen till hönor, hundar (och en och en annan råtta).  Hönshuset blev en succé, liksom hundkojan till vår privata vakt Jack. Bra jobbat Team Sverige!

Medan somliga hamrade på hus, byggde andra vidare på organisationer. I fredags fick vi i styrelsen möjlighet att sitta ner tillsammans med Josephine och gå igenom verksamhetsår nummer två, dagens situation, framtida visioner och förhållningssätt. Att arbeta med unga tjejer kräver ett ständigt diskussionsforum där normer, plikter, arbetsmetoder måste få luftas. Speciellt i ett samarbete som detta, där sociala förutsättningar, som i förlängningen även innebär förhållningssätt, kan skilja sig hos de olika parterna. Ibland mer, ibland mindre. Det är extremt givande och utvecklande att diskutera genus, uppfostran, vänskap, pedagogik i denna arbetsgrupp. Vi lär oss alla av varandra.

Mest av allt lär vi av tjejerna. Dessa tjejer… Unga barn, 14åringar, som sätts i en situation där så mycket mer krävs av henne än vad som egentligen är rättvist. När hon själv ska vara barn, är det istället hon som nu måste vara den vuxna. Den som agerar moget. Den som lär sig allt lite för tidigt. Den som tar ansvar, inte bara över ett utan två liv. Allt detta i en väldigt socialt instabil tillvaro. Dessutom.

Så för att fira denna styrka bjöd vi i lördags in till Fortressfest. Två år skulle firas, och det med råge. Samtliga fortresstjejer blev uppringda och fick transport-money för att ta sig från sina nuvarande hem till Natete, Kampala, där Fortress ligger lugnt beläget på en liten sidogata 50 meter från stora vägen.  Vissa tog en boda (motorcykeltaxi) från sitt närliggande slumområde, andra fick åka buss i 6 timmar från ett något mer avlägset hem. När festen väl drog igång räknade jag till 27 tjejer som satt i plaststolar under partytältet – karakteristiska drag för Ugandiska tillställningar. Ni som kan er Fortressmatte vet att det då också borde finnas runt 27 småtussar på plats. Lägg till andra inbjudna i form av två syskon, en mormor, tre praktikanter, Sverigeteam, WOPI-aktiva och ni har en skara på cirka 70 pers. Det var en fin känsla att se alla dessa människor samlade under samma partytält för att dela med sig av historier, erfarenheter, råd om hur det är att vara ung kvinna idag. Extra speciellt blev det när tre av våra fyra skoltjejer tog ton i både ord och sång. De talade till resten av tjejerna om vikten av skolgång och den möjlighet Fortress kan skapa, men också om vilka svårigheter de möter dagligen. Att bo tillsammans bland andra ungdomar som inte bara är vänner utan som bråkar, hävdar, stjäl, formar, påverkar i alla olika riktningar. Internat är inte enkelt. Lägg därtill att inte få se sitt barn förutom på lov och vissa helger. Men utbildning är A och O för en trygg framtid – en insikt vilken de förstår och har som stöttepåle när det blir för stormigt. Dessutom är de inte ensamma. Det är häftigt att se hur de kan påverka, peppa, lära varandra. Gamla Fortresstjejer till nya. Vi har nu flera tjejer som vill tillbaka till skolan. Om du vill vara med och göra detta möjligt så hör av dig. info@thefortress.se är det som gäller, och vi är i behov av fler utbildningssponsorer. Att få se hur dessa tjejer växer med böckerna gör det självklart att fråga om fler hjälpande händer. Och tacka till er som redan är utbildningssponsorer. Ni bidrar till något större.

Det blir lätt stora ord och bombastiska känsloförklaringar när en ska skriva ner vad som händer på Fortet. Så får det vara, helt enkelt. Det kan också ha något att göra med skribentens relativt sentimentala inställning till nuet, då hon timmen efter festen tog slut i lördags åkte hem till Kalla Sverige igen. Resten av Team Sverige är kvar, men på ett lite splittrat sätt. Ett par åker vidare till Rwanda, tre drar hem inatt och styrelsen stannar i Kampala ända till lördag. Det ska hinnas med mer saker, vettni.

Bilder på hela alltet kommer komma i ett separat inlägg lite senare, när allt är samlat. Godbitar utlovas, håll ut.


// Ida