26 november 2012

Välkomna till en GRYM julfest!

Sådär. Efter att delar av föreningen varit på plats i Uganda och blivit ännu mer försäkrade om att detta är ett projekt som verkligen behövs - och inte minst fungerar - är vi fulla av energi och pepp inför framtiden. Detta vill vi fira och därför är det dags för nästa stora event för The Fortress.

Vårens gala blev en succée och vi tänkte göra en favorit-i-repris, nu i julens krispiga, glittriga och festliga stämning. Denna gången satsar vi dock på en tillställning i lite mindre sofistikerat format. Det ska bli fest helt enkelt. Men vi vill fortfarande bjuda på en helhetsupplevelse! Därför har vi valt att lägga festen i en fin slottsmiljö (mitt i stan!) med grymma DJ's som ska få er varma i decemberkylan. Därför är också planeringen i full gång om vilka som ska spela, sjunga, uppträda, sälja, skapa. Förutom alla ni som kommer då.

Fredagen den 14e december är det som gäller. Lokalen heter lite mer bestämt Överås och ligger på Danska vägen, mellan St Sigfridsplan och Redbergsplatsen. Dörrarna öppnas vid 19-19.30, inträde kommer ligga på 100 kronor och bar finns för en billig peng. Först till kvarn gäller och lokalen tar in cirkus 120 personer - perfekt för en grymmekväll i slottsmiljö!

Hållpunkter för kvällen kommer komma snart, när vi har lyckats få till det vi vill ha. Absolut är att kvällen kommer bli en energi-kick i julmörkret, nya vänner kommer skapas och förhoppningsvis resulterar det hela i ett stort plus på Fortress-kontot. För ja, all vinst går självklart direkt till Fortress. 

Var: Villa Överås, Danska vägen 20, Göteborg
När: 14 december kl 20.00

 We welcome you!! 

13 november 2012

Part 3 - summering av Grymme-Resan

Okej. Vi har kommit hem. Äntligen vill jag inte skriva, för det kändes tufft att lämna Kampala en andra gång. Dock inte lika jobbigt som sist. Det var med en go, lätt och förväntansfull känsla som vi lyfte från ugandisk mark. Kanske för att vi helt enkelt vet att vi snart kommer tillbaka. Det var inte så krångligt att resa ner igen och avståndet verkar krympa mer och mer för varje resa som görs. Så ja, vi har redan börjat planera nästa trip.  Damer som herrar, unga som gamla – håll utkik.

Damerna var det ja. Senast vi lämnade er läsare drog damerna på safari medan jag och Evve drog ut och dansade. Safarin blev lite av en upplevelse, för samtliga inblandade. Allt kan ju inte gå som på räls när man ordnar en gruppresa – och detta gäller vart man än åker, vill jag lova. Inte enbart Uganda.  Damerna såg i alla fall fram emot lite ny miljö, en annan del av Uganda (alla ni som följt Mitt i naturen vet vad vi snackar om) långt bort från storstadens allt kaos. Eller? Damerna delades upp i två vans och tyvärr (?) fick ena gänget en chaufför som varken pratade engelska, visste något om djuren eller om vägen till och från djuren. Att köra vilse på savannen är kanske inte som trafikstockningarna i city men frambringade känslan av kaos hos samtliga damer. Frågan ”What’s that animal?” möttes av ett ”i don’t know!”. Det hela kompenserades dock av att denna bilen fick se lejon. Så guiden visste nog vad han gjorde ändå.

Trots lite vilse-i-savannen möttes vi på onsdagskvällen av ett gäng glada, röda, trötta, fnissiga damer.  Vi käkade indiskt och fick en fin skål utbringad för vår skull. Murchisson Falls hade gjort intryck på allihop. Att bo vid Nilen är som energipåfyllning delux vilket märktes då stämningen var på topp och förväntningarna på resten av resan likaså.
Tre dagar kvar för damerna. Tre dagar fyllda av diverse studiebesök – mer eller mindre strukturerade men lika givande. Torsdagen började med att halva gänget besökte Namirembe Infant School, där Kemi och Jackie från Fortress går i skola. Det knöts kontakter som resulterade i att en av klasserna kommer brevväxla med Ulrika Petterssons elever på Trelleborgsskolan i Värnamo. Sköj tycker vi!  

Medans lärarna besökte skolan drog sjuksköterskorna till Kampalas statliga sjukhus – Mulago Hospital – dit vi åker med våra Fortresstjejer för ultraljud, förlossningar, check-up, vaccinationer och ja, allt som barn och nyblivna mammor behöver hjälp med. Här måste vi stanna upp och stoltsera med det faktum att doktorn berättade häromdagen för Josephine att Fortressbebisarna är de mest hälsosamma, friskaste och välmående barnen bland alla de han arbetar med.  Fortresstjejerna är grymma mammor som tar väl hand om sina barn. Bra kunskap om amning, i kombination med nyttig och varierad kost ger näringsrik mjölk ger friska tussar! (Aaron och Niklas, vi väntar fortfarande på loggan..?) 
 
 Efter förmiddagen drog vi till Kvivulu igen (slummen från förra lördagen) för att träffa Hope House-damerna: ett projekt för kvinnor som möjliggör försörjning så att de inte behöver söka alternativa, mindre utvecklande inkomstkällor, som i Uganda ofta stavas prostitution. Det utbyttes historier, sjöngs, dansades, köptes hantverk gjorda av HopeHouse-damerna och hela eftermiddagen gjorde enorma avtryck på samtliga 25 kvinnor - svenska som ugandiska. 
 
Kvällen, som bjöd på resans första Kampala-storm, spenderades på damernas favvorestaurang där Eva Johansson blev bästis med kyparen. Snälla ugandier och glada 50-åringar från Värnamo - klockren kombo.

Fredagen bestod av hets. Skola för funktionsnedsatta på förmiddagen, tillbaks för stålunch på hotellet (inhandlad på en boda av Ida på väg till hotellet), följt av street-program där lärarna fick visa sina pedagogikfärdigheter. Street-program handlar om att ge gatubarn en möjlighet till lektioner/mat/ett sammanhang, vilket sker tre gånger per vecka.  60 pojkar mellan 8 och 16 år, varav samtliga lever på gatan och kämpar sig fram dag för dag. Inte riktigt som klass 7b i Trelleborgsskolan. Men lektionen, som hölls av Ulrika Pettersson och Karin Hedström gick tydligen hur bra som helst. Det som för de flesta uppfattades som kaos var för ett tränat öga (läs: Evves) en aldrig så disciplinerad lektionstimma. Vildingarna kläckte matteuppgifter, svarade på frågor om älgar och lejon, sjöng låtar. Gött jobbat damer!
 
Efter hetsig klädutdelningsceremoni fanns det en timme till dusch/ombyte på hotellet innan sista kvällen på Fortet. Efter typisk lokal snabbmat – rolex med fruktsallad och DJUUUICE – blev det fest med traditionell ugandisk dans som snabbt kontrades av charmiga försök till schottis och vals. Även tal från Fortress-presidenten följdes av tal från damernas president – Eva Johansson. Mysigt att se hur tjejerna och damerna möts på sina egna, olika och lika, sätt. Efter presentutdelning drog sig ett gäng trötta damer hemåt för sista natten under african skies. Den där ”ska-vi-inte-ut-och-dansa”-önskan från första fredagen slog för vår del in och återigen blev natten sådär lång som den ska vara. Att bli väckt av en pigg Anette, sjungandes på god morgon och fåglar som sjunger glatt... nja. God morgon är ett subjektivt begrepp fick vi bittert erfara. Men det var det värt. Som alltid i Kampala. 
 
Sista inhandling och packning så avslutades den skönaste gruppresan på länge, på en terrass med usikt över Lake Victoria, sådär lagom till solnedgången. Och det här med tal och tårar. Mycket av den varan, från i princip alla. Det har varit en lite ovanlig resa. Vet inte riktigt hur den ska summeras. Som vi sa till damerna så har det här med komplexa känslor varit lite av ett tema. Det har varit viktig för oss att visa den miljö våra Fortress-tjejer kommer ifrån – både för att ge en så bred bild av Kampala som möjligt men också för att verkligen förstå vikten av Fortress verksamhet. Och det har redan gett ringar på vattnet. Generösa bidrag redan dagen efter att ni landade svensk mark. Tack, ni är underbara allihopa. Allt ni har gjort och fortfarande gör för The Fortress betyder sjukt mycket för oss. Hoppas ni förstår det. Fastän ni inte tror det, så kändes det extremt tomt i taxin på väg hem från flyplatsen. Inga frågor, inga höga stämmor, inga asgarv, ingen sittdans. Bara två trötta chaufförer och två trötta tjejer på väg till Kampala. 
 
Ja, för vi stannade fem dagar till. Tomheten försvann rätt snabbt (no offense) och dessa dagar har varit fulla av möten, flängadets tid, svettiga dansgolv, bodabodas genom hela stan, skolbesök, Fortress-häng, poolhäng, solnedgångar på terrass,  trötta mornar, volleyboll, långa många middagar, vip-barer, posho & beans, sisha, ugandan beat, green shop, datorshopping, snodda plånböcker, spärrning av kort nr 1, snodd väska, spärrning av kort nr 2, pot holes, frustration, gamla vänner, nya vänner, nya kontakter för TF, förseningar (varav ena till flyplatsen…), business på land, business i luft, gamla bebisar, helt nya bebisar, häng med GU-studenter, avundsjuka på GU-studenter (nu vet ni, onsdagar är Rougedagar. Med eller utan Sean Pauls band). 
 
Tack alla som sponsrat damernas 3 x 23 kilo packning. Det var kläder, nya som gamla, hygienartiklar, sykit, garn, tyger, skor, lakan, egentillverkade påsar och täcken. Tack också till Philips och Kistakontoret för bidrag till symaskinen och Joans utbildning så att hon i framtiden kan föra sina kunskaper vidare till Fortress-tjejerna. Håll utkik efter tygpåsar à la Ugandan design! Made in Fortress – kommer bli grymt. 
 
Ladies, damer, Värnamobor - det har som sagt varit underbart att få visa er The Fortress och att ni fått umgås med tjejerna, deras bebisar, Joan och Kemi och såklart Josephine. Nu vet ni lite mer om vad The Fortress är och innebär för alla dessa fantastiska människor. Vi säger tack för alla pengar ni samlade in innan vi for. Totalt blev det 7 150 sek som gick till en dator, 3 barnhagar, städgrejer - inklusive insektsspray till köket! - 3 månadslöner/arvode till Josephine. Alla som bidragit med pengar - tack och vi hoppas ni förstår vilken skillnad allt detta åstadkommit och kommer att åstadkomma i framtiden. Kommunikationen, som vi alla vet är a och o, kan nu fungera mellan oss och Josephine genom datorn, lill-tussarna har nu sin alldeles egna plats att ligga på och slipper brottas med sina mammor om sofforna, tjejerna kan nu hålla hemmet rent och sist men ABSOLUT inte minst - Josephine får äntligen ett arvode för allt arbete hon lägger ner på Fortress.

Nu återstår att utvärdera mötet med Josephine, gå igenom vad som sades, fila på sätt att organisera för att få bästa resultat av de pengar vi i nuläget har. När allt har landat lite mer får ni alla en uppdatering på verksamhetens tillstånd. Men vi kan ju säga som så att alla pengar ni ger bidrar till möjliggörandet av något rätt häftigt. Att se tjejerna utvecklas till starka, glada, hoppfulla unga kvinnor, omgivna av ett numera tryggt och kärleksfullt nätverk samt med ett friskt och aktivt barn på höften – det är ingen dålig känsla. Fortress funkar verkligen. Det har vi sett med egna ögon. Därför ska framtiden bli en fin tid. Var gärna med i den – we welcome you. Du kommer gilla det, vi lovar.

God natt och på återseende.
//Ida och Evve




Hemma hos Zaharah, en av vår första Fortresstjej


Finklädda för Fortress 1-årskalas


Kalasa med barn



Grattis till ett lyckat första år!



Nambirembe Infant School


Hope House och Hets Lunch


Street program





  Joan och hennes Singer


Avslutningsfesten på Fortet
Lyckan. Ses snart igen.