Fortress från Sverige

Kyla, mörker, tystnad, hela vägar, vänner, familj, mys. Sammanfattningen av att komma hem. Hittills iallfall. Känns skumt att landa så långt bort från Kampala och livet där, men att den känslan skulle infinna sig var ju ingen direkt överraskning. Så bit ihop, som pappa Kjellberg brukar säga. Det gör vi. Biter som fan.

Sista tiden med the Fortress var riktigt bra. Tjejerna har kommit igång med smycketillverkning och dom gör det riktigt riktigt bra. Skoj att se engagemanget i huset. Smittar liksom av sig på andra delar i deras liv. Magarna växer och likaså deras självförtroende. Så himla roligt och tillfredsställande att se hur en människa  utvecklas och mår bättre i och med den utvecklingen.

Vardagligt häng och snack har blandats med ett par fester nu i slutet. Vår hejdå/jul-fest blev riktigt lyckad, med  glögg, pepparkakor, chapati, tal, tårar, tal, tårar, tårar, luciatåg och dans (inte den stela svenska dans-kring-granen-dans. Här är det rumpa som gäller.)

Veckan innan vi drog iväg på safari/strand/zanzibar/SOL-semester så berättade Josephine att hon hade hittat ett nytt hus. I rätt tid och med en bra deal bestämde vi oss därför för att flytta verksamheten till ett större hus, lite närmre centrum, betydligt närmre sjukhuset och med en utegård som vi tidigare har saknat. Josephine tog med tjejerna dit i onsdags och dom blev tydligen riktigt nöjda.

Med plats för 12 tjejer istället för åtta, och med ett extra hus för Josephine, Joan och Kemi (lill-tjejen och hennes mamma som även är vår "fortress-mamma") passar det bättre för den verksamhet Fortress driver. Något dyrare självklart, men peppande och väldigt mycket bättre passande. Nu börjar jobbet för oss här hemma att hitta sponsorer och människor som vill vara med och stötta projektet. Josephine gör även hon sitt nere i Kampala. Inget konkret har dykt upp ännu, men fler och fler hör talas om oss och intresset växer. Känns väldigt optimistiskt mitt i all ovisshet. Vi tror det ska lösa sig detta. Snart är Women of Purpose International (Josephines organisation, som hon driver the Fortress genom) även registrerad som en riktig organisation i Uganda. Vi väntar bara på lite byråkrati som ska ta sin tid.

Glädjande är även att vi har lyckats få ihop sponsorer till alla tjejerna!! TACK från botten av våra hjärtan. Det går bra nu. Kompis.

Så, det var en liten och nätt uppdatering. När Evelina kommer hem från förlängd semester på Zanzibar (paradiset på jorden?) så ska vi sätta oss och spåna på nya idéer på hur vi kan fortsätta med arbetet. Ska bli grymt skoj. Måste även tacka för allt intresse, allt stöd och alla fina ord vi har fått - det peppar oss självklart till att jobba vidare och hålla Fortress flytande!