9 maj 2016

UGI #16 sista inlägget

Hemma igen. Efter ett dygns resande, varav nio timmar på Bryssels flygplats. Efter en vecka tillbaka på jobbet. Jag har försökt samla tankarna, men de glider mest iväg. Det är konstigt att hoppa mellan världarna så här. Och samtidigt är allting precis detsamma, oavsett vart du är. 

Jag reste till Uganda med en del frågor i huvudet. Många har kunnat slätas ut, om inte helt så åtminstone till den grad att de nu känns hanterbara och motiverande att arbeta vidare med.

The Fortress har funnits i snart 5 år. Klart att verksamheten växer, och klart att vi som arbetar med den på olika sätt lär oss mer och mer för varje år som går. Paradoxalt är att samtidigt som vi växer, smalnar vi också av. Till en början bedrevs WOPI:s arbete mestadels utifrån community work, dvs arbetet ute i slummen, både hos de tjejer som levde i riskzonen och de som redan blivit gravida. Efter att Fortress öppnades upp har arbetet smalnat av något, nu fokuserat till själva hemmet. Ingen konstig utveckling, men medför ändå en fråga vi behöver arbeta vidare kring: hur ska verksamheten ha kvar sina trådar i slummen, inside the community, och fortsätta att bedriva socialt arbete på en mer strukturell gruppnivå samtidigt som det sker individuellt, i mindre skala, på hemmet?

Dock sker det faktiskt en ständig koppling mellan det individuella och det strukturella i vårt arbete. Tack vare Systraskapet. Och under denna resa har jag själv upplevt det: gamla Fortresstjejer som dyker upp i huset, Josephines telefon som ringer och någon föredetting behöver extra stödsamtal, nya tjejer som bor på Fortet genom att en gammal har refererat henne hit. Dessutom finns det tjejer som blivit counselers (rådgivare) på deras nuvarande skolor; och genom detta stöttar andra som är i riskzonen för tonårsgraviditet. Josephine kallar dem för Fortressambassadörer. Så. Ett intressant utvecklingsområde är hur vi på organisationsnivå kan arbeta vidare med detta nätverk av starka kvinnor; hur vi kan hjälpa till att utveckla möjligheten till ett växande systraskap.

Det har också blivit tydligt att vi i Sverige kommer att behöva snacka mer om vårt syfte med det arbete vi utför. Josephine och hennes WOPI startades utifrån en dröm, ett personligt engagemang, som hon idag lever i och med. Ett engagemang som på ett sätt inte går att jämföra med vår utgångspunkt. För oss är det inte ett lika brinnande hett uppdrag, förståeligt på grund av det avstånd vi naturligt har till vår målgrupp, i termer av språk, faktiska mil, historia etc. Frågan blir därför hur vi kan mötas i dessa olika perspektiv. The Fortress Sveriges styrelse måste hitta sitt egna engagemang och hålla det levande, för att hålla uppe motivationen till vårt ideella arbete. 

Ytterligare en fundering är hur vår roll i The Fortress Sverige kan komma att se ut i framtiden. Josephine talar om att samla fler, lokala, sponsorer för att trygga hemmets utveckling. Det finns nämligen relativt långt gångna planer på att köpa land och bygga ett större Fortress, men för detta krävs ett utökat nätverk bland människor som kan stötta WOPI i verksamheten. Om dessa människor finns i Uganda, lokalt förankrat och med en långsiktig känsla att man tillsammans bygger sitt lands välfärd, är det självklart en enorm fördel, jämfört med ifall engagemanget, tiden och pengarna främst kom ifrån en organisation i Sverige. Det byggs istället något större. Och i det bygget behöver vi i TFS tydliggöra vår roll ännu mer, så att vi underlättar samarbetet med WOPI. Vad får vi för syfte? Inflytande? Hur kommer utbytet att se ut om vi inte längre är den största finansiären? Och behöver pengarna vara så sammankopplade med det organisatoriska inflytandet? Dessa frågor kommer vi få fundera på under kommande styrelsemöten.

Märk väl att jag medvetet väljer att inte tala om makt, då jag kan tycka att det ordet målar relationen givare-mottagare så skev. Vi vill gärna hitta ett annat sätt att förhålla oss till våra olika positioner, där ingen främst dansar efter någons pipa utan att vi istället för konstruktiva samtal om olikheter, idéer, likheter. Naivt, flummigt? Må så vara. För mig handlar det dock om socialt arbete i en internationell kontext. Om solidaritet istället för välgörenhet. Att ha praktiserat detta under två veckor är för mig en lärdom som kommer hjälpa mig i många framtida sammanhang. 

Ni som vill får gärna fortsätta att följa vårt arbete här på hemsidan eller via Facebook: www.facebook.com/TheFortressSverige. Vi är tacksamma för alla former av råd, stöd och tankar som kan hjälpa oss i vårt fortsatta arbete. T
ack för att Du har läst mina ord. 

Fridens, Ida Kjellberg

Inga kommentarer: